Everything about you-Kap 9
- Yepp this is the place.
- Hi Ashley.
- Hi Harry. You got her flower that’s so adorable.
- Thank you but that’s the gentleman way to do, säger han. Jag rodnar och går in I köket och fixar fram en vas till blommorna. När jag är klar. Går jag fram till Harry.
- I´m done let´s go.
- Ok then, vi går ner till gatan.
- So where are we going?
- It´s a surprice but you can guess if you want, svara han lurigt.
- Can I at least get a clue? Please.
- Ok it´s outside, medger han.
Vi hade gått in I en svart bil som stog på gatan Harry körde han var förvånansvärt duktig på det att köra alltså. Jag vet inte varför jag var förvånad. Jag hade gissat rätt många gånger nu allt ifrån tivoli till utomhus bio. Vilket jag tvivlade på redan när det kom upp i huvudet. Jag kom på något jag inte hade gissat picknick.
- Harry are we going to have a picnic?
- No what makes you think that, säger han skyldigt.
- Just so you know you aren’t a very good actor.
- Oh fine maybe we are but now you ruined the surprise, skrattar han.
- Its fine I’m not a huge fan of those anyways, fnittrar jag.
Bilen stannar vid kanten av en väg det är en stor äng bredvid oss jag kollar frågande på Harry och han hoppar ut ur bilen går over till min sida och öppnar.
- Thank you, säger jag glatt.
- You´re welcome.
Han plockar ut en picknick korg ur bagagen. Vi tar varandra i handen han låser bilen. Det är skymning och jag ser ut över horisonten det är så vackert. Jag kollar på Harry och han har fått det orangea ljuset i ansiktet och ser otroligt fin ut. Han ser in i mina ögon och drar mig närmare honom.
- You look so beautiful tonight, viskar han i mitt öra medans han lägger lite av mitt hår bakom mitt öra, jag ler mot honom och närmar mig hans läppar och kysser honom mjukt och lätt.
Jag drar mig undan och börjar gå jag kollar blygt ner i marken. Vi håller fortfarande varandra i handen vi går långsamt Harry leder vägen vi kollar leendes på varandra varannan sekund känns det som. Vi säger ingenting men det är ingen pinsam tystnad det är en behaglig. Harry stannar mitt på ängen och släpper min hand det känns ensamt utan honom i min beröring. Han plockar upp en filt och börjar sprida ut den jag hjälper till och tar ena sidan. Sedan sätter jag mig på den, Harry plockar upp en lyckta, tänder den och slår sig ner bredvid mig.
- So what have you´ve been up to today? Harry bryter tystnaden.
- I´ve been to school and work you know, skrattar jag.
- And you?
- I´ve been like home and stuff I have almost had a day of except a meeting in the middle of the day.
- Nice do you have some free time now?
- Yea for like a few days. Han plockar upp några mackor medans han berättar det.
- Do you want one with cheese or salami?
- Cheese, svarar jag och han kastar en macka till mig jag missar fastän det är en så kort bit emellan oss. Harry börjar skratta.
- I have the worst ball sense, försvarar jag mig och börja skratta med honom. Efter en stund har han lugnat ner sig.
- Was it really that funny?
- Yes you where like a couple of inches away and, han började gapflabba igen.
- Are you done?
- Yes……So do you have any siblings?
- Yea a brother who is a couple of years older he is actually ok, you?
- An older sister she is ok to but I don’t get to see my family that much.
- Do you have god relationship with them, frågar jag och tar ett bett av mackan som jag tagit upp från marken.
- Yes I guess so but my parents are divorced my mum met a new guy but he is cool.
- That is nice, säger jag tyst och kan inte hjälpa att känna ett styng av avundsjuka det verkar som han har haft en jätte bra barndom varför kunde jag fått det? Nej det ska jag inte tänka på nu jag ska bara ha trevligt.
- Yes it is, how about you do you have god relationship with your family? Jag gör en grimas.
- You don´t have to talk about it if you don´t want to.
- It´s ok it´s not that bad. My dad was just very aggressive, jag ser Harrys ansiktes utryck och tillägger snabbt.
- But he never hit us or something like that. Harry andas ut lite.
- My mum was ok but she never had the guts to stand up to him or something. My brother was ok like I said before but he moved right out when he turned 18. But enough about my tragic past tell me something about you?
- Ok I don´t know what to tell you it feels like everybody already knows everything about me.
- You know I don´t think I have seen much interviews with you guys sorry, erkänner jag.
- I can start telling you something about me ok, säger jag.
- Did you know I can wiggle my nostrils? skrattar jag.
- No, now you have to prove it, skrattar han. Jag gör det och Harry ser jätte fascinerad ut så jag börjar skratta jätte mycket. Vi båda börjar skratta så att vi ligger dubbel vikta. Efter en stund har vi lugnat oss men vi ligger fortfarande ner nära varandra.
- Do you have something to drink in that basket of yours, frågar jag flinande.
- Yea just help yourself. Jag kryper fram till korgen och öppnar den. I där ligger det två flaskor vatten, en filt, några mackor till och en låda med frukt. Jag tar en vatten flaska.
- Do you want one? Frågar jag Harry och håller upp den jag har i handen.
- No thanks. Jag kryper tillbaka till honom och lägger mitt huvud på hans mage som är väldigt hård vilket får mig att rodna min är som en deg klump. Jag börjar nynna på en låt. Harry tar upp sin telefon och ser lurig ut.
- Harry what are you doing?
- Nothing, svarar han men hans ansiktes uttryck är detsamma. Jag snappar åt mig telefonen och ser att han har uppe kameran.
- Harry are you taking pictures of me?
- Maybe you looked really pretty in the light. Jag ler och vänder mig mot telefonen och tar fram bilderna Jag ser faktiskt helt ok ut kanske till och med lite söt. Jag vänder kameran mot Harry och tar en bild medans han ler mot mig. Jag ger tillbaka telefonen och lägger mig ner på filten. Jag börjar nynna på little house som jag har spenderat många tillfällen hemma att lyssna på. Man hör bara Harrys djupa andetag och min klara stämma när jag sjunger lite på låten. Jag vänder huvudet mot Harry jag ser hans förvånade ögon jag tystnar direkt.
- No go on! Jag fortsätter att sjunga men det känns pinsamt så jag slutar.
- I can´t when I know you´re listening
Little house
Sådär här är kap 9 jag hoppas ni gillar den. Jag har världens sämsta koncentrations förmåga så det tar ett tag att skriva men aja. Komentera!
Svar på kommentar
Novellen är super bra men jag tycker att du kanske kan skriva att de pratar på svenska, asså när Ashley och Annie pratar med varandra för de kommer ju från sverige ;)annars kan du ju ha engelska ;)
Svar: jo det är så här att Ashley inte kommer från Sverige utan från England jag ber om ursäkt om det inte man fattade det jag skrev ju inte direkt det men aja hehe. Så blir det men nu vet ni det ska försöka skriva ett kapitel så snart jag får tid men det är så mycket med skolan och sånt. Hoppas det går bra ändå.
Helt random gullig bild på Hazza.
